Feeds:
Posts
Comments

Archive for April, 2007

Kort om örtte

Örtte är infusioner eller avkok på växtdelar som blad, rötter och kryddor.

En infusion gör man genom att hälla hett vatten på finare växtdelar och låta de dra några minuter, på samma sätt som med vanliga teblad. Avkok görs vanligen på de grövre delarna av växterna.

Man kan använda sig av såväl torkade som färska örter till sitt te. Väljer man en variant med mycket stark doft (exempelvis Pepparmynta eller Rosmarin), bör man låta teet dra i ett kärl med lock, eftersom de eteriska oljorna är väldigt flyktiga.

Vanligtvis dricks örtteer och dekokter med avsikt att få en viss medicinsk effekt. Det är därför viktigt att man samråder med läkare om man använder någon typ av läkemedel. Örter med stark effekt bör undvikas av gravida kvinnor.

Andra bloggar om: , , , ,

Advertisements

Read Full Post »

Oxidering av te

För att få fram olika smaker ur tebladen så använder man olika typer och grader av oxidering. Helt vita och gröna teer har inte varit utsatta för någon syresättning alls, medan svarta tesorter är kraftigt oxiderade. Där emellan har vi Oolongteerna som utsatts för olika mycket oxidering, beroende på vilka smaker man vill få fram, samt Pu er-teeer, som genomgår en långsam oxidering genom att lagras på ett speciellt sätt. 

När man talar om fementering av teer är det inte fråga om en jäsprocess där man tillför mikroorganismer, utan en kemisk reaktion som sker när enzymer i tebladen kommer i kontakt med syre. För att sätta igång oxideringsprocessen öppnar man tebladens celler genom så kallad rullning. Detta skedde tidigare för hand, men görs numera oftare maskinellt.

Jäsprocessen är väldigt beroende av den omgivande temperaturen. Svalt klimat ger en långsam oxidering, medan varmt klimat ger en snabbare. En alltför snabb process gör att kvaliteten blir sämre. Den vanligaste temperaturen man använder sig av är någonstans mellan 20 och 30 grader. När man vill avstanna processen hettar man upp bladen till 85 grader, där de oxiderade enzymerna dör.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Read Full Post »

Odla te

Allt te som innehåller teblad kommer ifrån samma typ av planta. Det latinska namnet på växten, som tillhör Kameliafamiljen, är Camelia Sinensis.

I grunden finns två underarter av plantan, varav en härstammar från Kina och den andra ifrån Indien. Man använder sig fortfarande av de här sorterna vid framställning av te, men framförallt är det framkorsade hybrider av de två som nyttjas. Generellt säger man att den kinesiska typen av plantan ger blommigare, elegantare och mer aromatiska teer, medan den indiska ger mer robusta och jordigare smaker. 

Egentligen är teplantan inte en buske, utan ett träd där vissa arter kan bli upp till tre meter högt om man inte skulle beskära dem, vilket man dock alltid gör. En teplanta vill ha näring och värme för att utvecklas och frodas, men aromen i tebladen blir bättre av ett bistert klimat. För att få fram de bästa tesmakerna ska den växa så långsamt som möjligt.Genom att odla på höga höjder får man ett svalare klimat och därmed en långsammare tillväxt och fin kvalitet på teet. Varmare odlingsområden får istället större skördar, men inte lika aromatiska teblad. 

Förutom plantans art och tillväxt, så spelar också saker som jordmån, luftfuktighet och antal soltimmar roll för resultatet. Samma odling kan ha olika smakkaraktär beroende på vilken årstid man skördar.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Read Full Post »

Rätt temperatur

vattenOlika tesorter kräver olika varmt vatten. Det är lätt att förstöra smakerna av exempelvis ett grönt te, genom att hälla kokhett vatten över det.

Här är några riktlinjer:

Svart te 95 grader (När vattnet börjar pärla, strax innan det kokar upp, är det perfekt)
Oolongte 85 grader
Grönt te 75 grader

Det går bra att koka upp vattnet för att sedan låta det svalna till rätt temperatur, men kom ihåg att inte koka för länge!
Vid kokning försvinner syret i vattnet och det syret behövs för att ta ut smakerna ur bladen.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Read Full Post »

Gunpowder

Gunpowder – också känt under det kinesiska namnet Zhu cha, är ett grönt te som till sitt utseende liknar Krut (där av namnet). På originalspråk kallas det däremot ”Pärlte”.

Färgen på kulorna är mörkt grågrön och de bör ha en viss ytlyster som indikerar att det är färskt, när man köper det. 

Ursprungligen kommer tesorten från Kina, men nu odlas den även på andra platser i världen.  

Från början rullades tebladen för hand till pelletsform, men numera är det förstås maskiner som sköter det mesta av hanteringen. Poängen med att rulla ihop teet var helt enkelt för att förstärka och förlänga hållbarheten på dem.

När man häller vatten på de små kulorna, öppnar de sig och avger en kraftig, men ändå mild, smak.  

Andra bloggar om: , , ,

Read Full Post »

Piffa till tesmaken!

kanelTycker du att det är gott med smaksättning på ditt te, men är hemma en kväll och inser att du bara har en tråkig påse Ceylon hemma?

Gå till skafferiet och kika i kryddlådan!

Kryddor som passar utmärkt att piffa till ett neutralt te med är

Kardemumma (använd mycket)
Nejlikor
Kryddpeppar (ger likvärdig smak som Nejlika, men är inte lika bitsk)
Kanel
Pomerans
Svartpeppar
Rosépeppar
Ingefära (gärna färsk)

Helst använder jag hela kryddor som jag grovmaler i en mortel. Prova dig fram till din favoritsmak!

Andra bloggar om: , , ,

Read Full Post »

Lapsang Souchong

Lapsang Souchong kallas vanligen bara Lapsang, och är ett rökt svart te som ursprungligen kommer från Wuyibergen i Kina.Numera framställs Lapsangteet i större mängder istället i  Taiwan.Den rökiga smaken på bladen framkommer genom att man torkar dem i Bambukorgar ovanför öppen eld av Cypresser eller Pinjeträ. Man tror att idén till detta föddes genom försök att korta torkprocessen på tebladen, någon gång under Ming-dynastin på 13- till 16-hundratalet.  Det heta vattnet får en kraftigt röd-orange färg i kontakt med de rökta tebladen och en mycket karakteristisk doft. På den tiden jag arbetade i en helt vanlig tebutik, brukade jag försöka beskriva teet för oinvigda som smaken av att slicka på en nytjärad brygga. Det sägs att personer som gillar rökig Whisky ofta blir förtjusta i Lapsang Souchong. Det låter rimligt, men är inget som jag kan bekräfta, eftersom jag inte dricker starksprit själv.   

Andra bloggar om: , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »