Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Fakta om Te’ Category

Framställning av grönt te

Grönt te framställs enligt traditionell Kinesisk metod, genom att de nyplockade bladen upphettas i järnpanna över öppen eld. På det sättet dödas de enzymer som kan sätta igång en jäsningsprocess, så att metabolismen(växternas andning) avstannar.

Den stora skillnaden mellan det gröna och det svarta teet är just jäsningen, som också brukar benämnas som oxidering eller fermentering.

Mer rationaliserade metoder som används för att hetta upp bladen är att utsätta dem för vattenånga en kort stund, eller att hastigt sänka ner dem i kokande vatten.

Efter upphettningen sprids tebladen ut i små högar för att torka. Under den här torkningsprocessen luftar man teet flera gånger genom att vända på bladen.

Därefter är det dax för knådning.

När teet så småningom fått sin slutgiltiga mörkare färg, siktar man bladen så att de sorteras i storleksordning.

Man kan även rosta teet. Det sker genom placering av teet på stora, runda plåtar, som hettas upp, så att enzymerna dör.
Därefter rullas bladen, varpå de rostas i stora cylindrar som innehåller värmestavar. I dessa pressas vattnet ur bladcellerna.

Läs även andra bloggar om , , , , , ,

Advertisements

Read Full Post »

Rooibos (Aspalathus linearis) är ett te som bryggs på en buske som växer i Sydafrika. Själva namnet är Afrikaan och betyder kort och gott ”röd buske”.

 

Till skillnad från teer gjorda på vanliga teblad, innehåller inte Rooibos något tein (koffein). Det är därför lämpligt som kvällsdryck för dem som har känslig sömn. Smaken är något sötare än vanligt te och färgen vackert rödbrun.

Det finns även en grön variant av Rooibosteet som inte är oxiderad. Den ska enligt uppgifter ha ännu högre andel nyttiga antioxidanter än den röda varianten.

 

Från att ha funnits bara som neutral variant, experimenteras det nu fram alla möjliga smaksättningar. Min personliga favorit heter Heta Stunder och innehåller bland annat Ingefära, Kardemumma och Svartpeppar. Just tillsatsen av Svartpeppar gör dessvärre varianten lite jobbig att hantera, eftersom den lätt framkallar nysningar.

 

Tebryggning på Rooibosväxten görs på samma sätt som med vanligt te, men är på grund av att den inte innehåller oxalsyra och skapar lite garvsyra, mindre känslig för att dra länge.

På växtplatsen använder man Rooibos även i matlagning och som te sägs det lindra allt möjligt från hösnuva till kolik.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Read Full Post »

Tekultur i Sverige

gul koppTekulturen i Sverige Sverige är ett kaffeland. Svensken vet att uppskatta en god kopp kaffe och har länge haft svårt att acceptera den något sämre kaffekulturen som finns i många andra länder. På senare tid har entusiasterna börjat inhandla betydligt dyrare, men mycket mer välsmakande kaffe på lösvikt, eftersom man inte anser att kvaliteten på de vaccumförpackade sorterna håller måttet. I jämförelse har vi USA, dit Gevalia skickar just sitt ordinära kaffe som gourmetvariant till prenumeranter. 

Trots detta har vi sedan många år tillbaka sett ett allt mer ökande intresse för te i landet. De en gång så besvärliga tedrickarna, som oftast fick nöja sig med en gammal framrotad påse ’Yellow Label’ under kalaset, uppfattas inte längre som en alltigenom udda individ. Intresset för såväl smaksatta teer, som finns i otalet varianter, och neutrala teer ökar konstant. 

De senare tidernas skriverier om de hälsofrämjande effekterna av grönt te, har dessutom skapat en smärre boom av nya tedrickare. För inte allt för länge sedan lanserades dessutom det röda, teinfria teet från Afrika i Sverige. Alexander McCall Smith har genom sina böcker om den kvinnliga detektiven Mma Ramotswe*, lyckats skapa ett intresse för Rooibosteet, genom karaktärernas återkommande dryckesvanor. Detta tillsammans med att storföretaget Lipton satsat på att smaksätta det och placera den i lockande förpackningar har fått många att få upp ögonen för den vackert röda drycken. 

Om vi går tillbaka till tedrickandets gryning här i norr, så hamnar vi snabbt hos Ostindiska Kompaniet, vars import av te var en mycket viktig inkomstkälla. På 1700-talet blev te en modedryck i de övre samhällsklasserna.
För att finna lite modern tekultur hamnar vi däremot så långt fram som 1980-talet. Det är först då svensken börjar få tillgång till de smaksatta tesorterna och de som har svårt för kaffe kan få sig ett alternativ värt namnet. 
  

*Serien om Damernas detektivbyrå

Andra bloggar om: , , , , ,

Read Full Post »

Ibland kan man som tekund stöta på konstiga förkortningar intill namnet på tesorten. Det är kvalitetsbeteckningar som bland annat talar om vilka delar av tebladen som använts. te

FOP
Flowery Orange Pekoe
Små, unga blad och en del knoppar. Fin kvalitet. 

OP
Orange Pekoe
Långa blad, rullade på längden. Innehåller sällan särskilt mycket knoppar. 

P
Pekoe
Innehåller endast hela, men kortare blad än OP. Har ännu färre knoppar. 

Broken
Mindre blad som är brutna. Ger ett te med mörkare färg och kraftigare, fylligare smak. 

BOP
Broken Orange Pekoe
Små blad som ger fin färg och styrka. Används ofta i teblandningar. 

FBOP
Flowery Broken Orange Pekoe
Små blad som ger fin färg och styrka, men med större andel bruna och ljusa knoppar än BOP. 

BP
Broken Pekoe
Riktigt små blad som ger en kraftfull färg.  

GFOP
Golden Flowery Orange Pekoe
Små, unga blad och mycket knoppar. Fin kvalitet.  

TGFOP
Tippy Golden Flowery Orange Pekoe
Små, unga blad och ännu mera knoppar. Mycket högkvalitativt. 

SFTGFOP
Special Finest Tippy Golden Flowery Orange Pekoe
Toppkvalitativt te med stor andel knoppar.  

CTC,Fannings & Dust
Crushed teared curled
Mycket finfördelat te som ger kraftig smak och färg på kort tid. Den typ av te som används i traditionella tepåsar.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Read Full Post »

Tekoppen

Koppen är en smaksak, det kan vi konstatera. Olika tider och olika människor har sin egen favorit.
Här bjuder jag på ett axplock att njuta av:

tekoppar

Read Full Post »

Kort om örtte

Örtte är infusioner eller avkok på växtdelar som blad, rötter och kryddor.

En infusion gör man genom att hälla hett vatten på finare växtdelar och låta de dra några minuter, på samma sätt som med vanliga teblad. Avkok görs vanligen på de grövre delarna av växterna.

Man kan använda sig av såväl torkade som färska örter till sitt te. Väljer man en variant med mycket stark doft (exempelvis Pepparmynta eller Rosmarin), bör man låta teet dra i ett kärl med lock, eftersom de eteriska oljorna är väldigt flyktiga.

Vanligtvis dricks örtteer och dekokter med avsikt att få en viss medicinsk effekt. Det är därför viktigt att man samråder med läkare om man använder någon typ av läkemedel. Örter med stark effekt bör undvikas av gravida kvinnor.

Andra bloggar om: , , , ,

Read Full Post »

Oxidering av te

För att få fram olika smaker ur tebladen så använder man olika typer och grader av oxidering. Helt vita och gröna teer har inte varit utsatta för någon syresättning alls, medan svarta tesorter är kraftigt oxiderade. Där emellan har vi Oolongteerna som utsatts för olika mycket oxidering, beroende på vilka smaker man vill få fram, samt Pu er-teeer, som genomgår en långsam oxidering genom att lagras på ett speciellt sätt. 

När man talar om fementering av teer är det inte fråga om en jäsprocess där man tillför mikroorganismer, utan en kemisk reaktion som sker när enzymer i tebladen kommer i kontakt med syre. För att sätta igång oxideringsprocessen öppnar man tebladens celler genom så kallad rullning. Detta skedde tidigare för hand, men görs numera oftare maskinellt.

Jäsprocessen är väldigt beroende av den omgivande temperaturen. Svalt klimat ger en långsam oxidering, medan varmt klimat ger en snabbare. En alltför snabb process gör att kvaliteten blir sämre. Den vanligaste temperaturen man använder sig av är någonstans mellan 20 och 30 grader. När man vill avstanna processen hettar man upp bladen till 85 grader, där de oxiderade enzymerna dör.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »